Nepal earthquake

Tänk vad skört livet är, hur allt kan ändras på bara några sekunder. Idag skedde en stor jordbävning i Nepal, den största som skett där sen 30-talet och 1000 personer har hittats döda hittills och fler antas ligga begravna under allt som rasat... Så himla hemskt, inte bara antalet dödsfall men även alla hem och städer som måste blivit förstörda. Helt galet, enligt mina egentliga planer skulle jag vara i Nepal just nu, men valde istället att åka ut till de nordöstra delarna av Indien. Här i Guwuhati kändes jordbävningen också - jag var på tågstationen när det skedde för att reservera en biljett inför nästa vecka, helt plötsligt skakade allting till. Jag kände det knappt men alla omkring mig började skrika och peka på att allt skakade, vi alla sprang ut men efter några sekunder var det över och jag tänkte inte så mycket mer på det förutom när ett gäng kameramän och kvinnor med mikrofoner sprang fram till mig för att intervjua mig för lokala nyheter angående min upplevelse av jordbävningen. När jag pratade med dem insåg jag att jag hade den där panik-känslan i mig som alla får under en jordbävning: 'tänk om det kommer ett efterskalv, tänk om det blir värre, var ska jag springa?' Det här är den tredje jordbävningen jag är med om och alla har varit relativt små, jag får magont av att bara tänka på alla i Nepal idag som hade den paniken i sig och även var med om en enorm jordbävning. Jag tänker på alla i Nepal, Bangladesh, Tibet och även delar av Indien (bland annat Sikkim som jag nyss kom från) som dött/blivit skadade/förlorat någon eller sitt hem i jordbävningen idag. 
//
Imagine how fragile life is, everything can change in just a split of a second. At least 970 people are known to have died in the powerful earthquake in Nepal, with many more feared trapped under rubble, officials say... So horrible for all these people, not only how many people who died but how many homes and cities must've been ruined! It's crazy, according to my original plans I would've been in Nepal right now, but instead I chose to go to Northeast India. We felt it here in Guwuhati too but it was not very big. I was at the railway station to reserve my ticket for next week when everything started swaying, I didn't really feel it but everybody around me started screaming that everything was shaking and we all ran out, but after a few seconds it was over. I didn't think much more of it, except that a bunch of camera men and women with microphones ran up to me to interview me for the local news about the earthquake. Then I realized that I had that panic feeling within me earlier, like everybody gets during an earthquake: 'what if it escalates, where can I run? what if everything will continue to shake and buildings will fall?' This is the third earthquake I've experienced but all of them have been relatively small, it kills me to even think of all the people in Nepal today who also had that feeling and then went through the worst fear as well. All my thoughts go to the people in Nepal, Bangladesh, Tibet and even parts of India (Sikkim is one of the damaged parts, the province I just left) who died/got injured/lost someone or their home in the earthquake today.

 
earthquake
Robex Lundgren

fin header

Svar: Tack :)
Res med Tillan